Grävde fram mina klenoder från -88 och jag kan notera att jag förberedde mig väldigt noga. Inför resan utnyttjade jag den tidens moderna hjälpmedel såsom att kunna skicka telex (!!) över min egen terminal på jobbet.
Innan dess var vi hänvisade till att skriva varje meddelande på ett papper och ge till sekreteraren som sedan satte sig att skriva in meddelandet på en speciell skrivmaskin som i sin tur producerade en hålremsa vilken möjliggjorde att meddelandet kunde skickas snabbt i sin helhet över telefonnätet.
Fascinationen över vad man kunde göra med "stordatorn" kom med ny personal på dataavdelningen. Programmen som styrde produktionen, inköpen och logistiken som helhet var inte statiska! "Wow - vilken idé!" Helt plötsligt kunde jag påverka/sortera ut vilka data som var till nytta i mitt jobb som leveransbevakare och för andra kollegor. I slutändan kunde jag t ex skriva ut leveransplaner direkt på snygga brevpapper till leverantörerna utan att skriva en kladd för hand först och få den utskriven av sekreteraren - en enorm tidsbesparing. Jag njöt av att kunna påverka!
Kommer även ihåg att jag skickade korta meddelanden till mina kollegors terminaler (alltså strikta arbetsstationer utan egen hårddisk/"intelligens" eller eget operativsystem kopplade till en stordator) vilket irriterade någon. Att det plötsligt dök upp ett kort meddelande (sms var inte uppfunnet!) från en kollega mitt i produktionsplanen på skärmen förvånade och ansågs störande - "Vad är det för trams?".
Betänk att allt detta var före internet, mobiltelefoner, sms och e-post. Faxen var en ny företeelse och på stark uppgång - det senaste i teknikväg! Internposten kom fortfarande i bruna kuvert två gånger om dagen och det var ett lugnare tempo trots det intensiva arbetet på MA-avdelningen (Inköp / Materialadministration) på Gambro.
Min häftigaste teknikstatuspryl då var "personsökaren" som man hade nytta av ifall man var borta från sin fasta telefon på kontoret och behövde bli nådd. Då den började pipa fick man uppsöka en fast telefon, ringa upp växeln och be dem koppla fram samtalet. I ärlighetens namn lämnade jag kontoret vid något tillfälle bara för att få möjlighet att bli sökt - man kände sig viktig.
Personsökaren ersattes så småningom av trådlösa telefoner som i stort sett vem som helst fick tillgång till. Där rök den märkvärdigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar