lördag 14 augusti 2010

Guidance please!

På kvällen efter besöket på SWFC var jag på jakt efter en rejäl bit mat. Väl till bords på den utvalda restaurangen blev det missförstånd och de tog för givet att vi var två till bordet. Blev orolig då det dukades upp massor med småskålar. Vinkade till mig servitrisen. Snabb korrigering men fortfarande många skålar.

En annorlunda detalj på denna restaurang var den nedsänkta grillen i bordets mitt. Ett häftigt utformat utsug, en slags snabel i koppar sänktes ned över stekplattan.

Servitrisen lade upp köttet på stekplattan och "fräsningen" startade. Utan vidare guidning trodde jag att det var upp till mig att vrida och vända på köttet. Det skulle jag inte ha gjort - framför allt inte med ätpinnarna, som genast blev utbytta mot nya.

Nästa misstag var när jag slukade hel vad som såg ut som en typ av sushirulle. Nej! Nej! Det skulle man inte göra. Snabbt ryckte servitrisen in och petade pedagogiskt isär rullen i mindre bitar. Visade på så sätt hur man behandlade detta "paket".

Utan att veta om jag åt något i fel ordning eller gjorde något mer fel, lät jag mig väl smaka.

Trots att jag hade ganska bra koll på priset blev jag ändå överraskad över den låga slutsumman: 76 RMB för allt!

Och mätt blev jag trots språkförbistring och mat-analfabetism.

Högt och hett


Tänk en sådan skillnad tillgång till egen laptop/dator kan göra för inläggen. Man får tid att skissa, ändra, lägga till innan man publicerar. Tid till eftertanke ger en annan kvalité. Nåväl:

Insåg att jag inte var i form att promenera i Shanghais hetta för att hitta något kommunalt transportmedel, så det fick bli taxi till Shanghai World Financial Center. Speciellt då taxi är så billigt här. En färd på 30 min kostar ca 35-45 RMB (ungefär lika mycket i SEK).

Väl framme fick jag en rejäl dos av värmen ändå, av att stå i kö till skyskrapans besökscentrum. Kön kändes oändlig. I verkligheten tog det kanske 30 minuter att komma in. Tack och lov hade jag med mig vätska! Väl inomhus var det svalt och skönt - och nya köer...

Till slut kom man fram till hissen som skulle ta en upp. Jeeesus - vad snabbt det gick upp till 94:e våningen! Därifrån var det rulltrappa till 97:e. Till högsta observationsplattformen var det ny kö till hissen. Ville bara snabbt komma upp till slutmålet, och då man fick erbjudandet att ta trapporna sista biten, antog jag det. Det kunde väl inte vara så farligt?

199 trappsteg lät ju inte mycket just då, men måste erkänna att jag fick hämta andan då och då. Upp kom jag dock till slut. Belöningen var den högsta utsikt jag någonsin upplevt. 474 meter! Fyrahundrasjuttiofyra meter! Smaka på det en stund.


Här stod jag och blickade NED på andra skyskrapor med en höjd av 420 m (Jinmao Tower) och 468 m (TV-tornet Oriental Pearl). Märkligt nog kände jag inget sug i magtrakten och ingen svindel. Tyckte att Turning Torsos 48:e våning var häftig, men det HÄR... "Avvadådå", som de säger i Malmö.

Tog tid på mig och insöp intrycken där uppe nära molnen. Passade på att ta en öl och macka i baren, "Sky 94".

Upptäckte att herrarnas toalett förmodligen har världens bästa utsikt från pissoaren med sina glasfönster på 94:e våningen. Snacka om insynsskydd!

Omtumlad av dagens intryck - eller var det kanske värmen? - tog jag en sval taxi tillbaka till hotellet för en avkylande dusch och vila.

Nog med äventyr för idag!

fredag 13 augusti 2010

Oförutsedda (o)förutsättningar


Nu har jag själv trillat dit genom att förutsätta att saker och ting ska fungera som man förutsatt. "Never assume anything; then you make an ass out of you and me," som läraren i Bowenteknik, Julian Baker, sade till oss elever på Komplementärmedicinska Högskolan i Malmö 2003.

Att inte komma åt bloggen på hotellets dator var en stor besvikelse. Varför förutsatte jag att det skulle fungera? Jag visste ju att Google och många andra webbsajter var blockerade.

Tack och lov fungerar min webbmail genom Comhem och jobbmailen på Lunds Universitet. Detta kan ni läsa tack vare Lisbeth som lagt in texten på bloggen från Sverige.

En Boeing 747 är ett stort flygplan, men även där kan det vara trångt för en 193 cm lång kropp. Oj, vad jag hade värk efter ca 11 timmars flyg från Frankfurt! En något hårdhänt massage vid ankomsten hjälpte.

Har precis haft min första frukost på hotellet och kan rapportera att de hade gott kaffe. Nu känns det som om livet kommit tillbaka och jag är redo för en första upptäcksfärd!

Hälsningar,
Claes