Zhujiajiao

Dagens utflykt till den antika staden Zhujiajiao kom till tack vare en nyfiken servitris. Mina ursprungliga planer på att göra ett återbesök i städerna Hangzhou och Suzhou grusades delvis av bristen på att kunna kommunicera fram min önskemål på engelska.

Räddningen var som sagt den vetgiriga servitrisen Rua Pei Pei. Fick tips av henne om denna ort. Ett slag funderade jag på Xitang. Även den mycket trevlig men som ligger längre bort. Kollade upp mer uppgifter på nätet och det här var ju ett utmärkt alternativ!

När jag berättade om att jag skulle sätta planerna i verket, frågade Pei Pei lite trevande om hon kunde följa med. Tvekade en stund men insåg snabbt att en språkkunnig följeslagare vore helt perfekt. Jag kunde helt enkelt inte tacka nej till erbjudandet.

På avresedagen blev hon förskräckt då hon hörde att jag inte kollat tidtabellen för bussen dit. Jag hade dock kollat på kartan och kalkylerat sträckan/priset med taxi. "Va? Taxi? Men det blir ju jättedyrt!" utropade hon. Bad henne ändå kolla priset och första bästa taxi som vinkades in tillfrågades - "150" fick vi till svar. För en resa på över 4 mil med en vägtull längs vägen tycker jag är billigt.

Pei Pei påpekade dock att buss skulle kostat 10 yuan. Kontrade med att det var bekvämare med taxi och att taxin har AC. Detta uttalande fick ett snabbt, nästan indignerat, svar att alla bussar har AC! Ja, ja - det blev en snabb tur till skillnad från bussen som stannar vid varje "mjölkabord".

Besöket blev en riktig höjdare! Med renare luft och klarblå himmel som på beställning, löste vi biljetter för ett visst antal "visits" till trädgårdar, tempel och utställningar.

Förutom att Zhujiajiao kallas "Shanghais Venedig" och är mycket vackert i sig, kan man här hitta en uppsjö av små butiker. I en av dem där jag stannade till fanns en dam som skapade silkestavlor med allehanda motiv.

En vy i en av alla vackra trädgårdar.

Matning av fiskar på gång. På ett annat ställe vid dammen försökte jag locka fiskarna att "posera" för en bit löv som jag slängde i. De lät sig inte luras av mitt trick! Nej, smågrabbarnas godis i form av brödsmulor fungerade bättre.

Dessa frukter, som ser ut som ett traditionellt duschmunstycke, är från näckrosen. Fröerna hade en nötaktig smak och var inte alls dumma.

Kanal i utkanten av staden.

Min ovärderliga (mer om detta i nästa inlägg) guide, Pei Pei, på en bro.

En kanaltripp med någon av "gondolerna" kanske?

I templen kunde man skriva ned en önskan och fästa i träden med röda band. Inga krav på någon speciell trosbekännelse!

På vägen tillbaka hade vi tid att prata om allt möjligt. Jag frågade henne om hennes utbildning och planer inför framtiden. "I don't like kids" sade hon och förtydligade att de flesta av hennes tjejkompisar vill vänta med att skaffa familj. "När jag blivit klar med utbildningen och hunnit med att ha en karriär, är jag närmare 30!" (hon är 21 nu). Berättade att vi haft en liknande utveckling i Sverige med allt högre ålder hos förstföderskorna.

Min medhavda "China Daily" som jag fick varje dag på hotellet, var också en bra utgångspunkt för konversationen. Drakars betydelse för kineser kontra västerlänningars uppfattning, religionsfrihet, konst (hennes "major") var några av ämnena som ventilerades. Undrade stundtals om det inte också var en liten ursäkt för hennes önskan att träna sin engelska.

Skildes åt vid "hennes" restaurang efter en jättefin utflykt och jag spatserade raskt hemåt mot hotellet för nästa utflykts planerande.

Annorlunda transportsätt

Något jag ser fram emot är att få se och uppleva innovativa transportmedel såsom t ex EN-V / GM vilken ska finnas på mässan (kanske med möjlighet att köra men minst till beskådande).

Kommer ihåg 2001 hur exalterad jag blev då min kollega på Gambro, Henrik Müller, gjorde mig uppmärksam över det nya fordonet uppfinnaren Dean Kamen lanserade det året. Då var det känt under arbetsnamnet Ginger innan det fick sitt nuvarande, Segway Personal Transporter, förkortat till Segway PT. Några av mässvärdarna i Zaragoza använde sig av Segways!

"En sådan måste jag ha"-känslan grusades snabbt av att jag inte hade de där extra/"överflödiga" ca 50000:- som mackapären skulle kostat översatt i svenska pengar.

Sedan några år tillbaka kan man åka på guidade turer med Segway på flera orter i Sverige.

Nyttan av dylika transportmedel debatterades redan från början. "Vad är det för fel på att gå eller cykla?" Som friskvårdare säger, "Use it or lose it", angående vikten av att röra sig, och visst är det så. Om man inte använder sina muskler, förtvinar de så småningom. Var och en måste använda sin kropp efter förmåga. Även den mest rörelsehindrade kan och ska träna och dagligen utföra någon form av fysisk aktivitet.

Som alla innovationer gäller det att hitta rätt användningsområde. Segway och liknande fordon hittar alldeles säkert sin "nyttiga" tillämpning som man inte tänkt på från början.

Borde inte en Segway PT till exempel vara idealisk för fastighetstekniker i tät bebyggelse då man måste släpa på tunga verktyg? Hade själv under en tid en eldriven liten ClubCar vilken var suverän och snabb att ta sig fram med på trånga cykelvägar.

Teknikens landvinningar kan användas på det mest oväntade sätt. Att till exempel mobiltelefonernas videosamtalsfunktion kunde användas av stumma som ett teckenspråkskommunikationsmedel (puh - långt ord) är en fantastisk tillämpning som inte någon utvecklare tänkt sig från början!