onsdag 1 december 2010

"I want to be a part of it"


Foto: Claes Lawett

Den 15 oktober 2010 önskade jag att jag fått känna mig "On top of the world" . Jag hoppades nämligen på ett slutgiltigt besked angående min anställning på Lunds Universitet. Det efterlängtade beskedet lät vänta på sig.

Då i oktober fick jag nöja mig med att vara "On top of Lunds Universitet" - med en utsikt och känsla som är få förunnat. Mitt tillfälle kom just den 15 oktober då det var professorsinstallation. På ett givet klockslag halade jag "sigillflaggorna" och hissade de svenska flaggorna på universitetshusets tak.

Hade såklart med mig kameran för att föreviga denna stund. "Sydde ihop" flera bilder för att få med hela vyn mellan sfinxerna. Lät "lappbitarnas" skarvar synas för effektens skull.


Lisbeths vy från marken vid fontänen.




....och en kort filmsnutt.


Korka upp Champagnen!

I dag, den förste december 2010, kom så äntligen beskedet: Jag tillträder tjänsten som vaktmästare för Byrålogen / Universitetshuset den 17 december!

På fredag blir det till att bjuda kollegorna på favorittårtan (en passionsfruktscheesecake) som Lisbeth lovat att baka.

onsdag 1 september 2010

Hemma i lilla Lund

TACK, kära läsare för alla snälla ord angående mina inlägg från Shanghai!

Ja, jag kom visserligen hem för nästan en vecka sedan men det har rullat på i ett sedan dess med jobb och annat. Så många vill i hård konkurrens med alla måsten.

Mina inlägg om Shanghai är inte slut i och med att jag kom hem. Jag behöver bara "landa" först innan summeringarna hittar sina ord.

Några rader bara i all korthet så att ni, mina kära läsare, får en föraning om att det kommer mera!

onsdag 25 augusti 2010

Shanghai = Shopping

Shanghai och Shopping är synonymt! Då jag berättade före avresan att resmålet var Shanghai, utgick alla från att det var för "Shopping".

För det första - killar shoppar inte! Vi köper saker! Om det sedan är samma "måste-ha-körtel" eller gen som styr är en helt annan sak! Skillnaden är såklart att vi bara köper sådant vi behöver :-)

"Länge betraktade hanen bytet på avstånd. Närmar sig nu försiktigt för att se om det är något av intresse. Är det här villebrådet något han behöver för sin överlevnad eller ska bytet nedläggas för spänningens skull? Vi måste vara väldigt tysta för att inte störa händelseförloppet..."

Jag kan se David Attenborough framför mig när han gör sina betraktelser av mig då jag navigerar mellan butikernas hyllor och med slalomlika trick undvikande inkastarna och gatuförsäljarna.

Jag behövde till exempel en ny cabinväska och i början av vistelsen begav jag mig till Nanjing Road - där ju "allt" skulle finnas. Problemet var bara att som västerlänning fick jag knappt gå ifred för påträngande "inkastare"/försäljare. Den biten har jag så småningom lärt mig hantera ganska bra.

När det kommer till själva köpet har jag lite svårt för själva prutningsritualen. Erfarenhet är ordet! Först i slutet av vistelsen har jag lyckats få lite kläm på det. En nyckelfaktor är dock språket. Har man inte den ena faktorn och knappt den andra heller ber man om hjälp!

Svaret visade sig vara Pei Pei. En driven prutare och hon njöt av det! När jag väl kommit underfund med hennes förmåga/tillgång var det lätt att drabbas av köpmani då allt plötsligt blev löjligt billigt.


Tänker inte avslöja något av köpen här och nu men jag kan säga att det är bra med kvinnliga köpråd!

Här ett exempel på skickligt hantverk som man kunde se i Zhujiajiao.
Men ... inga prydnadssaker för mig!

En trött försäljare piggnade snabbt till om man
visade minsta intresse för hans produkter.


På tal om Nanjing Rd, så tog jag min tillflykt från "inkastarna" på gatan till en butik med fasta priser. Fick vara ifred så till den milda grad att jag fick leta upp en försäljare (de som annars är som hökar över en) för att få prisuppgift om väskan. Så här i efterhand kanske jag, med eller utan lokal hjälp, kunde hittat något billigare. Gjort är gjort och det är en bra väska.

Den allmänna datorhörnan är en plats för möten och man träffar alltid på någon där att utväxla erfarenheter med. Försöker i och för sig alltid skriva mina mejl på sena timmarna så att jag inte uppehåller datorn för andra så mycket.

Vid ett tillfälle växlade jag några ord med en dam, Christine, från USA med ursprung från Taiwan. Berättade om mina erfarenheter av ett klantigt utfört syuppdrag som hotellet förmedlat. Det visade sig att hon själv hade ärende till en sömmerska senare den dagen och undrade om jag ville följa med och få det korrigerat. Plötsligt var det inga problem längre med tolk och allt. Väl där och efter en del förklarande av vad jag ville ha gjort fick jag ett pris på 30 yuan, vilket är väldigt billigt. Resultatet blev bra kan jag meddela! Hotellets personal hade ingen aning om var det fanns en skräddare men turisten Christine hade full koll.

TACK mina hjälpsamma damer!



Kom precis (25 aug) hem från Xujiahui och alla butiker där. Ett sådant utbud! Ut och in och upp och ner i varuhusen. De som jag var i hade alla 8 våningarna fullproppade med allt du kan önska.

Kanske hinner jag inte skriva mer (och vet inte om Lisbeth hinner lägga in det) om morgondagens sista utflykter innan det är dags att packa inför hemresan.

Summeringen kommer då jag är hemma i lilla Lund!

tisdag 24 augusti 2010

Zhujiajiao

Dagens utflykt till den antika staden Zhujiajiao kom till tack vare en nyfiken servitris. Mina ursprungliga planer på att göra ett återbesök i städerna Hangzhou och Suzhou grusades delvis av bristen på att kunna kommunicera fram min önskemål på engelska.

Räddningen var som sagt den vetgiriga servitrisen Rua Pei Pei. Fick tips av henne om denna ort. Ett slag funderade jag på Xitang. Även den mycket trevlig men som ligger längre bort. Kollade upp mer uppgifter på nätet och det här var ju ett utmärkt alternativ!

När jag berättade om att jag skulle sätta planerna i verket, frågade Pei Pei lite trevande om hon kunde följa med. Tvekade en stund men insåg snabbt att en språkkunnig följeslagare vore helt perfekt. Jag kunde helt enkelt inte tacka nej till erbjudandet.

På avresedagen blev hon förskräckt då hon hörde att jag inte kollat tidtabellen för bussen dit. Jag hade dock kollat på kartan och kalkylerat sträckan/priset med taxi. "Va? Taxi? Men det blir ju jättedyrt!" utropade hon. Bad henne ändå kolla priset och första bästa taxi som vinkades in tillfrågades - "150" fick vi till svar. För en resa på över 4 mil med en vägtull längs vägen tycker jag är billigt.

Pei Pei påpekade dock att buss skulle kostat 10 yuan. Kontrade med att det var bekvämare med taxi och att taxin har AC. Detta uttalande fick ett snabbt, nästan indignerat, svar att alla bussar har AC! Ja, ja - det blev en snabb tur till skillnad från bussen som stannar vid varje "mjölkabord".

Besöket blev en riktig höjdare! Med renare luft och klarblå himmel som på beställning, löste vi biljetter för ett visst antal "visits" till trädgårdar, tempel och utställningar.

Förutom att Zhujiajiao kallas "Shanghais Venedig" och är mycket vackert i sig, kan man här hitta en uppsjö av små butiker. I en av dem där jag stannade till fanns en dam som skapade silkestavlor med allehanda motiv.

En vy i en av alla vackra trädgårdar.

Matning av fiskar på gång. På ett annat ställe vid dammen försökte jag locka fiskarna att "posera" för en bit löv som jag slängde i. De lät sig inte luras av mitt trick! Nej, smågrabbarnas godis i form av brödsmulor fungerade bättre.

Dessa frukter, som ser ut som ett traditionellt duschmunstycke, är från näckrosen. Fröerna hade en nötaktig smak och var inte alls dumma.

Kanal i utkanten av staden.

Min ovärderliga (mer om detta i nästa inlägg) guide, Pei Pei, på en bro.

En kanaltripp med någon av "gondolerna" kanske?

I templen kunde man skriva ned en önskan och fästa i träden med röda band. Inga krav på någon speciell trosbekännelse!

På vägen tillbaka hade vi tid att prata om allt möjligt. Jag frågade henne om hennes utbildning och planer inför framtiden. "I don't like kids" sade hon och förtydligade att de flesta av hennes tjejkompisar vill vänta med att skaffa familj. "När jag blivit klar med utbildningen och hunnit med att ha en karriär, är jag närmare 30!" (hon är 21 nu). Berättade att vi haft en liknande utveckling i Sverige med allt högre ålder hos förstföderskorna.

Min medhavda "China Daily" som jag fick varje dag på hotellet, var också en bra utgångspunkt för konversationen. Drakars betydelse för kineser kontra västerlänningars uppfattning, religionsfrihet, konst (hennes "major") var några av ämnena som ventilerades. Undrade stundtals om det inte också var en liten ursäkt för hennes önskan att träna sin engelska.

Skildes åt vid "hennes" restaurang efter en jättefin utflykt och jag spatserade raskt hemåt mot hotellet för nästa utflykts planerande.

måndag 23 augusti 2010

Shanghai by night


Om Shanghai utmärker sig och är svår att ignorera under dagtid, blir det än mer så, ja en helt annan upplevelse, när hon ikläder sig aftondressen.

Det måste finnas en anledning till att folk samlas i god tid kväll efter kväll längs The Bund för att se hennes kvällsframträdande. De flesta blickar riktar sig lite orättvist från "den gamla damen", d v s sekelskifteshusen, och mot Shanghais unga, fräcka, moderna nya skyline

Med en show som sprakar av färger och specialeffekter är det förståeligt att så många samlas för att beundra henne i all hennes glans. Helt enkelt MAGNIFIKT!

Byggnader som man knappt lägger märke till under dagen ändrar helt skepnad på kvällen. Fasader som man tyckte var lite tråkiga, i glas, stål och betong, visar sig vara gigantiska färgdisplayer.

Inte konstigt att man ser så många hänförda och trollBundna ansikten!

Expo på kvällen 22/8

Sista dagen på Expo 2010 i Shanghai!

Goda intentioner är bra och en av dem var att bli hänförd av ett projicerat skådespel på Expo Performance Center ("Tefatet"). Just då jag var där var det inget sådant skådespel tyvärr. Rätt fint ändå... "Börjar han inte bli lite blasé?"


Visst var det mycket, mycket som var häftigt och jag var kanske på fel plats vid fel tidpunkt eller egentligen i rätt tid fast på fel plats?

Än en gång, ett bildreportage får visa en bråkdel av allt som Expo 2010 har att erbjuda i sin kvällsskrud.

Svalkande vattendimma från marken är som alltid populär!

Kinas nya "Bullet train" har precis invigts (1 juli) på sträckan
Shanghai - Nanjing (enligt uppgift från en annan turist på hotellet).

Ung fotograf med bälgkamera

Specialdesignad ambulans för Expo-området

Saudiarabiens paviljong i kvällsljus

Taiwan hade en mycket effektfull ljusshow som hade kommit bättre till sin rätt som filmsnutt. Här får ni än så länge nöja er med detta foto.

Som avslutning får ni här ett kvällsfoto på Kinas paviljong. Den får bli min avskedsbild från mitt besök på Expo 2010.

söndag 22 augusti 2010

Expo 2010, 21/8

Beslöt mig för att knåpa på dagens inlägg på hotellets terrass. Mitt tilltag observerades av "husfrun" som följde mina steg (med ölen i hand - alltså, min hand). Då hon insåg att jag tänkt slå mig ned vid bordet kom hon rusande. Tecknade och förklarade så gott det gick tills jag förstod att ett parasoll skulle tillhandahållas. Hon kommunicerade med någon i sin mobil. (Personalen påminner mig förresten om ett gäng från Secret Service; alla går omkring med sina öronmusslor.) På två röda kom en herre med en parasoll, visserligen lite söndrig men den gav ändå lite skugga. Tur var det att den leveransen kom, för som vanligt var det hett så det snurrade.

Ser mig också nödgad att ändra ett tidigare uttalande! Det är inte bara flickor som vill bli plåtade tillsammans med mig. Kan dock inte motstå att ta med denna bilden som jag passade på att ta under tiden de här småflickorna busade bakom ryggen på mig. Pappan försökte få dem till att uppföra sig vilket inte var en lätt uppgift för honom.

Känner mig som lite av en "kändis" efter att ha fått skriva autografer till några barn i en skolklass och blivit plåtad ett par gånger. Hur ska jag klara av att gå tillbaka till anonymiteten hemma? Jag som blivit van vid "The Spotlight"! Vad får detta för inverkan på mitt ego? Ha, ha... Det ska nog gå bra. Annars får jag väl gå i terapi.

Det var en intressant dag på Expo med en hel del kvar att bli nyfiken på. Än en gång möttes jag av informationstavlornas - kan jag tycka, ironiska - budskap: "You are advised to make better visiting plans". Med kötider upp till 8 timmar på de populäraste paviljongerna är jag böjd att hålla med. Vara på plats vid 3-tiden på morgonen och ta del av "tjur-rusningen"? Nja, jag tror inte det.

Hela familjer har möjlighet att avlösa varandra i kön för diverse anledningar men jag känner mig helt nöjd med att upptäcka andra delar av utställningen.

Sektion D till exempel, på andra sidan floden, hade mer tillgängliga paviljonger. Utställningens tema "Better City, Better Life" med sitt miljötänk kom där till konkreta uttryck. Detta illustreras bra av Alsace-paviljongen med sin sedum-vägg och finurliga lösningar för klimatkontroll. Avsaknaden av kö gjorde att jag kunde se utställningen om tekniken bakom detta system. Högst uppe på deras terrass hägrade en bar och till min förvåning var där inte en själ (förutom tjejen bakom bardisken förstås).


Beställde en öl och när hon hälsat "Bonjour" och jag kunde glänsa (?) med en fras på franska, "Je ne parle pas français", kunde hon informera om att denna paviljong kommer att finnas kvar efter det att världsutställningen är slut.

Njöt en stund av min öl och stillheten och den sköna, fläktande brisen. Köpte förresten en pedagogisk soldriven byggbar leksak i den här paviljongen. Kanske för tidigt för Katja (Lisbeths barnbarn) men inte för mig...

Hela detta område har tidigare varit ett varvsområde, "Jiangnan Shipyard". Varvet har omlokaliserats till ett annat område på grund av ändrad stadsplan. Man kan skönja de stora dockorna i betongskeletten som tjänar som ramverk för utställningslokalerna.


Enda paviljongen jag grämer mig över att inte ha kommit in i är SAIC motor company & GM's gemensamma. Där hade jag hoppats få se, och kanske t o m åka/köra, konceptfordonet EN-V. Kolla tidigare inlägg.

Vanke-paviljongen "2049" med sina "trattar" av pressade vetestrå-plattor (!) fångade mitt intresse och fastnade på min bild. Dess utställning (vars kö också var olidligt lång...) är tänkt att illustrera Folkrepubliken Kinas 100:e födelsedag.




Va, en oval iPhone?

Strandad "Blimp". Detta är Chinese Aviation Pavilion. Till vänster (precis utanför bild) fanns en riktig Blimp med suverän utsikt (om man nu kunde åkt med upp dit). Varför har man inte erbjudit helikopterturer över området?


Bruce Lee i massupplaga! Jackie Chan är också, har jag märkt, en stor och känd frontfigur. Bland mycket annat gör han reklam för staden Hong Kong.

Slutligen på temat miljö (oj, vilket vitt begrepp!): hela stadsplaner där bl a gröna tak blir verklighet i STOR skala. Vad jag förstått har kineserna visat stort intresse för Augustenborgs projekt i Malmö. Har glömt namnet på projektet i Kina, men det ska visst bli en hel stad med Augustenborg som förebild!


För den som vill svalka sig finns det många lösningar. En av dem är munstycken i marken som då och då sprejar sval vattendimma.


Något som jag inte har sett i Shanghai är en djonk. Sådana finns däremot som jättefina modeller på det gamla varvsområdet. Qi Ying, Dan Yang och Sha Ship är namnen på båtarna som stått modell.



Till sist, upptäckte mellan de allmänna datorerna en skrivplatta "Public Area PC Use Log, som ingen brydde sig om att fylla i...

lördag 21 augusti 2010

Fu Xing Park/French Park

Ångrar inte att jag gick "vilse" med avsikt och styrde stegen in på denna vackra, avslappnande, svala park. Har redan berätta om herr Tai Keh Ching i ett tidigare inlägg.

Före mötet med honom stannade jag till och tittade på denna lilla grabb som styrde den skovelförsedda båten i den lilla dammen medan hans pappa observerade hans framgångar. Grabben glömde alldeles bort att styra sin båt då han fick syn på mig, och krockade med stenmuren. Ingen allvarlig krock, kan tilläggas.


Passerade sedan ett avsnitt där det pågick koncentrerat kort-/brädspelande. Gubbarna - ja det var endast herrar - tog ingen som helst notis om mig då jag plåtade. Längre bort tränade en kvinna och en man skuggboxning.


Hörde högljudd västerländsk musik och där, på en öppen plats, var det dans på gång! Hur de kunde dansa så graciöst på sådant grusigt underlag är en gåta för mig. Speciellt då jag inte är så dansant själv! En som inte heller dansade men däremot diggade till max är denna härliga herre till vänster i bild. Ett skådespel i sig. Hoppas kunna lägga ut filmsnutten då jag kommit hem.


Höll på att glömma... Då jag började känna att det var dags att åka hem till hotellet, visade det sig vara svårt att få tag på någon taxi vid dessa mindre gator. Till slut såg jag en mörk bil med taxiskylt på taket. Visade upp hotellets "visitkort" med den behändiga texten "Take me to..." på engelska och kinesiska med karta på baksidan.

Med de bilar jag är van att ta är det inget tjafs om priset, bara att hoppa in och åka. Denna chaufför lade dock genast ett bud då han såg adressen. "200!" sade han. "No! No! Too expensive!" kontrade jag och tecknade även summan i handen. Direkt sjönk priset till 60. Fortfarande för högt och jag insisterade på 30.

Sista budet från honom var 50 innan jag lämnade honom och förhandlingen. Detta beslut kostade mig visserligen en promenad på 5 minuter till en starkare trafikerad gata men jag fick ganska snabbt tag i en bil från ett välbekant bolag. En körning på 20 minuter och jag var hemma för en härlig, svalkande dusch!

Slutnotan? 21 RMB!

fredag 20 augusti 2010

Expo 2010, 19 augusti

Utrustning för dagen, med viss inspiration från kineserna själva: sandaler (gympadojerna fortfarande blöta), keps, solglasögon, frottélapp, paraply, vatten och en melon. Plus magtabletterna...

En vanlig motfråga jag får när jag ska på utflykt och ber personalen kalla på en taxi är "Men det är ju långt - varför tar du inte tunnelbanan i stället?". Tunnelbanestationen är ca 15 minuters promenad i påträngande hetta och det tål jag bara inte. Förresten är taxi billigt som jag nämnt tidigare. Det räcker inte att lägga på en nolla för att få åka motsvarande sträcka hemma.

Att trängas på en proppfull svettig varm buss tilltalar mig inte heller, trots att det är ännu billigare. Av någon anledning kom jag till att tänka på hur det skulle hörts om salig Sten Broman kommenterat resmedlet. Tänk er hans karaktärsfulla röst: "Detta veederrväärdiga trranspoorrtmeedel - inte läämpat ellerr väärdigt homo sapiens!!" Hur man nu tolkar och återger hans uttryck och stämma rättvist, rent fonetiskt.

Nåväl, till saken, dvs. dagens utflykt. Det är inte bara värmen man blir yr av, utan alla dessa paviljonger, och det är mycket nog att se dem utifrån. Informationstavlorna berättar om kötider på uppemot 5 timmar och uppmanar en att "plan your visit better". Jag som inte pallar en kvart i "solkön".

Det får bli ett kort urval som bildreportage i stället.

Liksom tidigare världsutställningar då Sverige är med är paviljongen välbesökt. Utsidan symboliserar Stockholms vägnät.



Ett blickfång utanför Sveriges paviljong (Dalahästen alltså!!).
Barnen gillade även
den stora lekborgen som ni kan se i bakgrunden. Pippi var en given favorit.



Den svala vattendimman som sprejas ned över köande besökare hjälper!



Irlands paviljong ger en föraning om hur Lunds Domkyrkas besökscentrum kommer att te sig.



Apples... förlåt, Rumäniens paviljong.



Solskydd i alla dess former finns det gott om.


Norges baksida - en storslagen skapelse i limträ och segelduk.


Finland - Kopp! eller kanske Kippis! (Skål på finska)?


Danmarks skruvade bidrag som man kunde cykla runt i.

Fortsättning följer i Fu Xing Park i nästa inlägg.