Zhujiajiao

Dagens utflykt till den antika staden Zhujiajiao kom till tack vare en nyfiken servitris. Mina ursprungliga planer på att göra ett återbesök i städerna Hangzhou och Suzhou grusades delvis av bristen på att kunna kommunicera fram min önskemål på engelska.

Räddningen var som sagt den vetgiriga servitrisen Rua Pei Pei. Fick tips av henne om denna ort. Ett slag funderade jag på Xitang. Även den mycket trevlig men som ligger längre bort. Kollade upp mer uppgifter på nätet och det här var ju ett utmärkt alternativ!

När jag berättade om att jag skulle sätta planerna i verket, frågade Pei Pei lite trevande om hon kunde följa med. Tvekade en stund men insåg snabbt att en språkkunnig följeslagare vore helt perfekt. Jag kunde helt enkelt inte tacka nej till erbjudandet.

På avresedagen blev hon förskräckt då hon hörde att jag inte kollat tidtabellen för bussen dit. Jag hade dock kollat på kartan och kalkylerat sträckan/priset med taxi. "Va? Taxi? Men det blir ju jättedyrt!" utropade hon. Bad henne ändå kolla priset och första bästa taxi som vinkades in tillfrågades - "150" fick vi till svar. För en resa på över 4 mil med en vägtull längs vägen tycker jag är billigt.

Pei Pei påpekade dock att buss skulle kostat 10 yuan. Kontrade med att det var bekvämare med taxi och att taxin har AC. Detta uttalande fick ett snabbt, nästan indignerat, svar att alla bussar har AC! Ja, ja - det blev en snabb tur till skillnad från bussen som stannar vid varje "mjölkabord".

Besöket blev en riktig höjdare! Med renare luft och klarblå himmel som på beställning, löste vi biljetter för ett visst antal "visits" till trädgårdar, tempel och utställningar.

Förutom att Zhujiajiao kallas "Shanghais Venedig" och är mycket vackert i sig, kan man här hitta en uppsjö av små butiker. I en av dem där jag stannade till fanns en dam som skapade silkestavlor med allehanda motiv.

En vy i en av alla vackra trädgårdar.

Matning av fiskar på gång. På ett annat ställe vid dammen försökte jag locka fiskarna att "posera" för en bit löv som jag slängde i. De lät sig inte luras av mitt trick! Nej, smågrabbarnas godis i form av brödsmulor fungerade bättre.

Dessa frukter, som ser ut som ett traditionellt duschmunstycke, är från näckrosen. Fröerna hade en nötaktig smak och var inte alls dumma.

Kanal i utkanten av staden.

Min ovärderliga (mer om detta i nästa inlägg) guide, Pei Pei, på en bro.

En kanaltripp med någon av "gondolerna" kanske?

I templen kunde man skriva ned en önskan och fästa i träden med röda band. Inga krav på någon speciell trosbekännelse!

På vägen tillbaka hade vi tid att prata om allt möjligt. Jag frågade henne om hennes utbildning och planer inför framtiden. "I don't like kids" sade hon och förtydligade att de flesta av hennes tjejkompisar vill vänta med att skaffa familj. "När jag blivit klar med utbildningen och hunnit med att ha en karriär, är jag närmare 30!" (hon är 21 nu). Berättade att vi haft en liknande utveckling i Sverige med allt högre ålder hos förstföderskorna.

Min medhavda "China Daily" som jag fick varje dag på hotellet, var också en bra utgångspunkt för konversationen. Drakars betydelse för kineser kontra västerlänningars uppfattning, religionsfrihet, konst (hennes "major") var några av ämnena som ventilerades. Undrade stundtals om det inte också var en liten ursäkt för hennes önskan att träna sin engelska.

Skildes åt vid "hennes" restaurang efter en jättefin utflykt och jag spatserade raskt hemåt mot hotellet för nästa utflykts planerande.