Kajan i St Måns

Ännu ett inlägg som inte har så mycket att göra med Shanghai men däremot med frihet/upptäckarlusta och resande kanske. Förutom att njuta av en tidig, solig vårdag rent allmänt är det härligt att "ladda batterierna" i kolonin efter jobbet och samtidigt upptäcka naturens skiftningar på nära håll. Livet kommer åter! Insekter, blommor, träd som knoppar och fåglarnas återkomst.

Tänk att ha vingar och som denna orädda kaja fritt kunna utforska omgivningen runt koloniområdet från ovan.

Lyckades filma och zooma med rätt timing så att jag både fick med en närbildssekvens och då kajan tog till flykten och landade på hustaket intill. En "välregisserad" scen som är svår att återskapa.

Retade värna-om-de-svaga/medborgarrättsforskaren Lisbeth för att hon inte gillar de större svarta kajorna och helst bara vill ge de små söta småfåglarna (blåmesar/talgoxar/lövsångare och även koltrastar) mat och tillträde till tomten/maten.

1988 - Mat & Kultur

Garanterat färska råvaror och lokalt producerad mat!
Får det vara lite orm eller sköldpadda eller vad sägs om en smaskig kräfta?

En matrelaterad händelse utspelade sig på en av de "mindre" orterna då jag ensam, utan större kunskap i det kinesiska språket än mindre i de lokala dialekterna, skulle beställa något att äta. I kombination med vilt gestikulerande försökte jag göra mig förstådd på engelska. Då detta inte lyckades, vinkades jag bakom disken till köket där kocken (?) visade på hyllorna med diverse produkter och med lite "oink-oink/grymt-grymt", "muuu" och "kvack-kvack" kom jag snart fram till vad jag ville ha till lunch. Vad jag skulle dricka var lättare att besluta. "En kall öl" hade jag full koll på vad det hette! Blev aldrig besviken på den drycken under min resa i Kina - ett tryggt inslag i matdjungeln.

Ätpinnarna på ovan nämnda restaurang kändes inte helt fräscha men min vana trogen kastade jag mig som vanligt helt ohämmat ut i de kulinariska riskzonerna i landet. Min lunch den dagen blev en höjdare liksom de flesta dagar. Man kan ju tycka att jag borde blivit dålig någon dag med de risker jag utsatte mig för men jag kan inte minnas något tillfälle av magsjuka.

Stolt personal poserar vid trottoarspisen med de finurliga läskeburksspjällen fast utan hund på menyn!

Var allmänt nyfiken på sanning och sägner angående de mer ovanliga "råvarorna", såsom orm, råtta, vissa insekter och (för oss väldigt främmande) hund/katt i det kinesiska köket. Vid ett tillfälle, det bör ha varit i Guangzhou (Kanton), passade jag på att fråga personalen på en restaurang om de serverade hund (kunde såklart inte läsa menyn) och fick till svar "No season No season". Hade nästan hoppats att de inte skulle förstå min fråga men blev smått överraskad över deras ursäktande att de inte kunde tillgodose min förfrågan. Vad jag förstått är, eller kanske var, dessa menyer väldigt lokala. Undrar just om dessa ingredienser blivit än mer ovanliga i takt med att mer och mer influenser kommer in och gamla mattraditioner överges.

Det som först fångade mitt intresse och mitt "kameraöga" var dock den något ovanliga spisen. En sådan härlig uppfinningsrikedom att ge gamla läskeburkar ett nytt liv som spjäll.

Jag är uppfostrad att tugga maten med munnen stängd och att inte smaska. Äta soppa med sked och att använda servett. Att jag kunde vänta mig ett ljudligare matbord i Kina var jag införstådd med långt före min resa anno 1988. Trots det blev det en upplevelse att erfara ett livligare matbord än vad jag var van vid. En annan frenesi, helt klart.

Här sörplades det soppa och nudlar med en intensitet som bara upplevs vid ohämmade kräftskivor hemma. Förmodligen har ovanan att torka sig om munnen med bordsduken (såg det men hur vanligt var det?) avtagit liksom spottandet.

Såg en artikel i en engelskspråkig tidning 1988 om att man från myndighetshåll med nya direktiv ville stävja spottandet. Vilket år det blev ett lagbrott att spotta vet jag inte men att det är svårt att omvända folket från en så stark vana är ett faktum.

Kan ibland känna att vi i Sverige borde ta efter detta försök att stävja spottandet. Det har hänt att jag fått ducka/tvärnita (speciellt vid blåsigt väder) då jag cyklat förbi en fotgängare som helt ogenerat fått för sig att spotta rakt framför mig i min färdväg. Är det bara en känsla jag har eller har spottandet verkligen ökat i "popularitet" - en ny typ av "revirpinkande"?

Shanghai 1988

Hotellbroschyr (mitt boende 1988)


The Bund
Varför tog jag inte fler foton från omgivningarna runt dessa kvarter?
Tänk så härligt tidsdokument det hade varit!

Gatuvy nära The Bund (bör det vara)


En gatumarknad anno -88

Yu Yuan Garden

Förhoppningsvis känner man igen sig i den fina trädgården vid ett eventuellt återbesök 22 år senare.

1988 Etikett i Kina

Som lång, ljushårig västerlänning ("långnäsa") fick jag vara beredd på att bli uppmärksammad, speciellt på de mindre orterna. Man stod liksom ut (med mer än näsan). Att lokalbefolkningen flockades ogenerat då man vecklade upp en karta var inte ovanligt. Skulle man drista sig till att be om hjälp var ofta viljan att visa vägen större än kunskapen om i vilken riktning den efterfrågade sevärdheten fanns. Kartorna med tydliga teckningar på berömda platser/byggnader kom väl till pass då språket inte räckte till.

Kolla den nyfikne mannen!

Sedan fanns det ju de som, utan någon som helst krav på ersättning, cyklade runt med mig en hel dag och kunnigt guidade mig runt på allt de med stolthet ville visa. Min lokala guide var kanske bara glad att få träna sin engelska med mig? Lite komiskt var det då de blev tillfrågade av personalen på olika museer och fabriker inför rundvandringen - "var är din grupp?" och pekade på mig. Att jag inte tillhörde en stor grupp med turister utan reste ensam ansågs lite konstigt.

En av alla "spontanguider" jag träffade på. I detta fallet en flicka på 17 år som framförallt ville träna sin engelska.

Nyfikenheten var ömsesidig. Med mina 1.93 var jag för lång att stå rak i gången under en bussfärd i Peking och fick stå med huvudet lite på sned. Kändes aningen obekvämt och ville hitta en annan lösning - såg en öppen taklucka längre fram i bussen och placerade mig helt sonika mitt under! Himla praktiskt. Ställde jag mig på tå kunde jag lite teatraliskt spana ut vilket väckte munterhet bland övriga passagerare.

Under samma bussfärd kände jag något som kittlade mina bara ben. Tittade ner och upptäckte en liten grabb, sådär 5 år gammal, som fascinerat pillade (till mammans generade överraskning) på mitt behårade ben. Inte för att mina ben är speciellt lurviga men mer än hos den genomsnittlige kinesen. En lustig situation var det.

Ett tillfälle när jag, tillsammans med en amerikansk "backpacker", påtagligt fick känna av min status som exotisk, var då vi tog en paus under vår upptäcktsfärd till fots. Då vi vilade en stund på en stenmur fick vi plötsligt ett barn i knät och blev fotograferade av stolta föräldrar. En märklig situation minst sagt. Där satt vi, två långa, ljushåriga "långnäsor", ovilligt/oväntat poserande med ett vilt främmande barn i famnen såsom turistattraktioner för den lokala befolkningen. Kommer ihåg att mitt amerikanska sällskap blev illa berört och jag blev plötsligt varse hur påträngande jag kan vara som turist. Hur agerar jag gentemot andra? Respekterar jag andra människors integritet tillräckligt?

En härlig gammal kvinna som villigt och helt spontant poserade inför min kamera.

Som turist vill man såklart dokumentera så mycket som möjligt för att minnas för sig själv och andra. Scener, vyer, situationer. Man bör dock fråga om lov innan man tar foto. En anmodan jag "glömde" vid ett tillfälle då ett intressant motiv dök upp vilket resulterade i en upprörd gatuförsäljare. Tack vare min tillfällige guide kunde han förhandla oss ur en spänd situation helskinnade. Det fotot får förbli osett av andra!

Parkeringsvakt för cyklar

En festlig händelse inträffade då jag skulle parkera min cykel och promenera i omgivningen. Hemma ställer man bara sin cykel i ett ledigt cykelställ men här fanns det en parkeringsvakt som tog hand om cykeln och begärde en knappt mätbar summa i avgift. Då hon inte hade några kvitton kvar (på betald avgift), satte hon helt sonika ett löv på pakethållaren. Kolla i hennes högra hand så kan ni se ett helt knippe "kvitton"!