Shanghai 1988

Hotellbroschyr (mitt boende 1988)


The Bund
Varför tog jag inte fler foton från omgivningarna runt dessa kvarter?
Tänk så härligt tidsdokument det hade varit!

Gatuvy nära The Bund (bör det vara)


En gatumarknad anno -88

Yu Yuan Garden

Förhoppningsvis känner man igen sig i den fina trädgården vid ett eventuellt återbesök 22 år senare.

1988 - Resplan

Paketresan som jag köpte genom Svensk-Kinesiska Resebyrån omfattade Transsibiriska järnvägen, Yttre Mongoliet (med bl a en övernattning i ett Jurta-tält!) med avslutning i Peking (eller Beijing som insatta påpekade att man skulle säga i stället).

Pan Guisheng, Zhang Jing Yuan och Grace Phay
på enkel middag i min lägenhet på Magistratsvägen i Lund.

Resan därefter inne i Kina (inklusive utflykter i Peking) planerade jag själv tillsammans med kontakter i Lund (genom Grace Phay på Gambro) och direkt med Shi Zhong Jie på CYTS (Chinese Youth Travel Service - en av Kinas större resebyråer). Det faktum att vi hade en resebyrå, Nyman & Schultz, på Gambro var också väldigt behändigt! Med stor hjälp redan i Lund (vad kan man hinna med under 5 veckor?) och därefter korrespondens per brev och telex blev till slut hela resplanen som följer:

Stockholm - Helsingfors - Moskva - Ulan Bator/Yttre Mongoliet - Beijing - flyg till Xian - flyg till Shanghai - Suzhou - tåg till Hangzhou - buss till Huang Shan ("Gula bergen") - Hangzhou - flyg till Guilin - Guangzhou - Hongkong - Kastrup.


Klassikern inom reselitteratur "Lonely Planet" var det en del av medresenärer som hade med sig men jag hittade "Kina resehandbok" nyligen utgiven av Margareta Lindblad och Willy Westby. En sak jag kommer ihåg var att boken kom till nytta vid ett mindre översättningsproblem då jag stod med en kinesisk turistkarta i Hangzhou blickande ut över Västra Sjön och läste om "Three poles mirroring the moon". Jag fattade ingenting - "vadå tre pålar?" Förklaringen var att någon översatt fel från kinesiska till engelska. I Lindblad & Westbys bok står det helt korrekt: "Tre dammar som speglar månen". Det enda jag först såg från stranden var tre öar (!) men det visade sig att de i sin tur innehöll de omskrivna dammarna.

1988 - Kommunikation

Grävde fram mina klenoder från -88 och jag kan notera att jag förberedde mig väldigt noga. Inför resan utnyttjade jag den tidens moderna hjälpmedel såsom att kunna skicka telex (!!) över min egen terminal på jobbet.

Innan dess var vi hänvisade till att skriva varje meddelande på ett papper och ge till sekreteraren som sedan satte sig att skriva in meddelandet på en speciell skrivmaskin som i sin tur producerade en hålremsa vilken möjliggjorde att meddelandet kunde skickas snabbt i sin helhet över telefonnätet.

Fascinationen över vad man kunde göra med "stordatorn" kom med ny personal på dataavdelningen. Programmen som styrde produktionen, inköpen och logistiken som helhet var inte statiska! "Wow - vilken idé!" Helt plötsligt kunde jag påverka/sortera ut vilka data som var till nytta i mitt jobb som leveransbevakare och för andra kollegor. I slutändan kunde jag t ex skriva ut leveransplaner direkt på snygga brevpapper till leverantörerna utan att skriva en kladd för hand först och få den utskriven av sekreteraren - en enorm tidsbesparing. Jag njöt av att kunna påverka!

Kommer även ihåg att jag skickade korta meddelanden till mina kollegors terminaler (alltså strikta arbetsstationer utan egen hårddisk/"intelligens" eller eget operativsystem kopplade till en stordator) vilket irriterade någon. Att det plötsligt dök upp ett kort meddelande (sms var inte uppfunnet!) från en kollega mitt i produktionsplanen på skärmen förvånade och ansågs störande - "Vad är det för trams?".

Betänk att allt detta var före internet, mobiltelefoner, sms och e-post. Faxen var en ny företeelse och på stark uppgång - det senaste i teknikväg! Internposten kom fortfarande i bruna kuvert två gånger om dagen och det var ett lugnare tempo trots det intensiva arbetet på MA-avdelningen (Inköp / Materialadministration) på Gambro.

Min häftigaste teknikstatuspryl då var "personsökaren" som man hade nytta av ifall man var borta från sin fasta telefon på kontoret och behövde bli nådd. Då den började pipa fick man uppsöka en fast telefon, ringa upp växeln och be dem koppla fram samtalet. I ärlighetens namn lämnade jag kontoret vid något tillfälle bara för att få möjlighet att bli sökt - man kände sig viktig.

Personsökaren ersattes så småningom av trådlösa telefoner som i stort sett vem som helst fick tillgång till. Där rök den märkvärdigheten.