Pendolino

Angående transportsätt som jag nämner i ett tidigare inlägg, åkte vi med ett Pendolino CDT 680 från Prag till Olomouc.

En bekväm resa på ca 25 mil som avverkades på lite mer än 2 timmar. Topphastighet ungefär 230 km/tim. En detalj jag fastnade för i tågkupén var mönstret på tyget vilket i mina ögon var väldigt "run-inspirerat"! Eller vad säger den sakkunnige? Det hade varit intressant att veta hur det kommer sig att man valt just detta mönster.


Ett plus för den trevliga baren i vagnen intill där jag köpte ett gott tjeckiskt vin att skåla i för Lisbeths bokprojekt.

Ett tåg av denna typ fanns med i James Bond-filmen Casino Royale!

Ölandstok alt Scania Turistos Blötos

Min födelsedagspresent i form av en helgtripp till Öland 23-25 juli blev inte den solsäkra satsning som Lisbeth tänkt sig. Med regnmängder mellan 50-63 mm var det svårslagna rekord i nederbörd. Denna Solens och Vindarnas ö visade en annan sida just denna helg!

Åke och jag på väg från galleri Bessie nära Vickleby i ett stilla duggregn.

Ett något blött återseende av Karlevistenen.

Första gången jag gjorde dess bekantskap tror jag var 1963 då jag var på Öland med Mor och Far plus två av mina syskon Britta och Jan. Karlevistenen var gigantisk i mitt smågrabbsminne men inte fullt så stor då jag återsåg den 2010 men fortfarande imponerande.


Hoppades hela tiden på att regnvädret skulle bryta upp och vid första öppning passade jag på att promenera ned till havet. Hann precis ned till vattenbrynet då regnet tog fart igen.

Lisbeth tog denna bild då jag kämpade de sista meterna till vårt övernattningslogi i form av en nybyggd Friggebod.

"Nyduschad" skåning på Öland.

Bevis Nr 5 på Ölandsvädret i form av ett filmklipp. Notera de stackars små träden som nästan ligger ned i den häftiga blåsten.

Trots regn och rusk - det var en härlig helg!!

Oumbärlig utrustning!

Min oumbärliga Canon PowerShot SX1 är hämtad från reparationen hos NetOnNet!

Har knappt lärt mig alla finesser ännu och fått rutin på användandet men har lyckats bra hittills ändå. Misstänker att det blir till att köpa fler minneskort i Shanghai och en del andra tillbehör kanske.

Herbarium Amoris

Som en kommentar till Vivekas och Mikes gåva "Herbarium Amoris - Passion i växtriket" vill jag publicera några av mina bilder från växtriket i S:t Månslyckans koloniträdgård Nr 67 (Lisbeths och min koloni).

I vanlig ordning är det rekommendabelt att klicka på bilderna så att detaljerna framträder bättre.

En snigel som gillade rosenbladen. Förvånansvärt snabb rackare! Då jag upptäckte den perfekta vinkeln fick jag skynda mig att trycka av.

En närstudie av en Afrikansk Marguerite som Lisbeth köpt hos Weibulls på L:a Fiskaregatan

Är det någon som försökt att plåta en utblommad maskros på frihand en blåsig vårdag?

Brokfingerört? En typ av Hibiscus? Flikanemon? Fler bud! Jag vet fortfarande inte vad denna blomma heter. Å andra sidan, det är inte viktigt - det räcker att den är vacker!

Födelsedag i S:t Måns

Min födelsedag firades den 17 juli (dagen efter den egentliga dagen) i S:t Månslyckans koloniområde i föreningens gemensamma paviljong som man som medlem så behändigt kan hyra. Från början var det tänkt att fira i Lisbeths lägenhet på L:a Fiskaregatan men den gångna tidens värmebölja gjorde det omöjligt.

Lösningen med paviljongen blev en riktig succé! Dagen i sig var tack och lov inte stekhet och paviljongens skugga och lagom fläktande vindar var riktigt behagliga. Alla trivdes!

Mor och Far hade en central plats för mig, både som gäster och vid bordet, och jag var mycket glad över att de kunde komma (tack Britta och Malte som skjutsade!).

Min storasyster Britta och storebror Jan vid bordet.
Tack Britta och Malte för den fina matkorgen - speciellt de utsökta "egenodlade" äggen. Vilka "gulor" ! Rosen som dekorerade korgen doftade gudomligt.
Tack Jan och Annika för biopresentkortet - ska välja en föreställning med omsorg!

Jans Annika och Brittas Malte på andra sidan bordet med min Lisbeth.

Jag flankerad av två systrar, Lisbeth och Viveka.

Herbarium Amoris - Passion i växtriket av Edvard Koinberg.
Av Viveka och Mike fick jag den här vackra boken som innehåller helt fantastiska bilder från växtriket.
Speciell är den också eftersom Viveka har översatt den!

Storasyster Ingrid med Sven-Ingvar kunde inte komma (på seglats i Danmark) och svåger Benny med Gudrun hade också förhinder. Så är det i semestertider!

Däremot hejade Ingrid Ingemark i förbifarten och Ulrika Jacobsson (båda kolonister i S:t Måns) kom in som oväntad men välkommen gäst lagom till fikat och en bit av den utsökta rabarberpajen som Lisbeth bakat.

Non-smoking please

Bokning av resa och hotell gick snabbt och vid det tillfället tänkte jag inte mycket på andra resenärers erfarenheter/synpunkter.

Senare, då jag läste på www.tripadvisor.com om tidigare gästers kommentarer angående hotellet, reagerade jag över att flera gjort inlägg om inrökta rum.

Då jag definitivt är icke-rökare, vill jag absolut bo i ett rum utan cigarettstinkande möbler under mina 15 nätter. (En natt tillbringas på en 747 på ditresan.) Skickade en förfrågan för att reda ut mina önskemål inför vistelsen.

Att få kontakt med hotellet var inte helt problemfritt. Klickade på mitt bokmärke jag sparat i webbläsaren och skickade ett email med bokningsuppgifter till nämnda hotell. Emailadressen visade sig gå till en bokningscentral och de svarade med att fråga vilket hotell jag bokat hos. Nytt email med hotellnamn. Till min förtvivlan kunde de inte hitta min bokning.

Ringde Expedia och undrade vad som gått fel - jag hade ju trots allt kvitto på att jag betalat. Fick ett nytt bokningsnummer (det borde jag fått utan att be om det) och skickade ännu ett mail. Fick till svar att Expedia bokat min vistelse direkt med hotellet. Tillbaks till webbsidan för att leta fram en epostadress. Hittade ingen och konstaterade att jag måste skicka ett fax. En gång i tiden tyckte jag att fax var rena rama revolutionen...

Skrev ihop ett dokument och skickade från jobbet. Nästa dag väntade ett mycket kortfattat, suddigt faxsvar - i princip en bokningsbekräftelse - där det står att min bokning är "non smoking". Känns tryggt att de har mig inbokad men jag får hoppas att det verkligen är/har varit rökfritt på rummet.

På hotellets bokningsbekräftelse kunde jag utläsa en epostadress och den ska snarast verifieras.

Teknikutveckling

Min första egna kamera var en Agfa Click 1. Har för mig att jag fick den på min 15-årsdag. En plastig skapelse som tog hyfsade 6X6 bilder. Varje bild togs med, skulle jag vilja säga, andakt.

Nästa kamera kom in i mitt liv ungefär då jag gick på Jacobsskolan i Hässleholm 1973 - en Pentacon Practica. Gick en kamerakurs där vi bland annat framkallade våra egna bilder och fick slabba med alla vätskorna. Det intressantaste var nog då vi fick testa färgframkallning. En helt annan utmaning - variationsmöjligheterna tycktes oändliga.


En systemkamera jag fortfarande har i min ägo är en Fujica ST701. Den hade varit undanstoppad under många år då jag nyligen fick för mig att skaka liv i den igen. Blev varse att de kvicksilverbatterier som behövs för ljusmätaren inte tillverkas längre. Projektet att åter börja med rullfilm är just nu inte högprioritet så det enda jag gjort med den är att "skjuta blankt" och lyssna till "riktigt" kameraljud.

Inför mitt transsibiriska och kinesiska äventyr 1988 var min trotjänare till kamera, som till slut nådde en ålder av ca 15 år, en Fuji DL 100 zoom, laddad med 24 alt 36 bilders rullfilm. De känsliga filmrullarna var man tvungen att förvara på bästa sätt i skydd för hetta och i mörker under resan.

Det fanns även speciella foliepåsar man kunde skydda filmrullarna i (speciellt de exponerade) inför passage genom tullens röntgenapparater. Jag hade ungefär 20 rullar film med mig hem vilket motsvarade 6-700 bilder under 5 veckor. Då tyckte jag att det var en ofantlig mängd bilder jag tagit. Spännande var det också - man hade inte den minsta aning om hur bilderna skulle bli.

Är det förresten någon som kommer ihåg frustrationen då man upptäcker att framkallningslabbet har satt en klammer rakt igenom den ovärderliga 37:e bildrutan?

1988 hade jag med mig en liten kassettbandspelare av senaste snitt för att spela in mina intryck och "ljudsouvenirer" men oturligt nog hade den taktlösheten och ofoget att lägga av precis vid kinesiska gränsövergången. Kom precis på att jag måste försöka föra över de "ljudsouvenirer" jag trots allt hann med att spela in till mp3-filer.

Ett sätt att förmedla sig på 1988 var brev - alltså sådana man skrev för hand och stoppade i kuvert med påklistrat korrekt porto och skickade per snigelpost. Min ambition var att skicka ett vykort till föräldrar och syskon en gång i veckan, vilket resulterade i säkert 40 st.

Ett annat sätt att förmedla sig till nära och kära då jag tågluffade 1979 (hann med nöd och näppe med det under sommaren jag fyllde för mycket - 26) var att besöka en telegrafstation (typ) och beställa ett samtal hem. Ja, man kunde såklart också sända ett kort telegram men hur många gjorde det? Den klassiska textmängden SEND MORE MONEY man eventuellt skickade var inte ens i närheten av nutidens twittrande.

Den närmaste familjen fick helt enkelt leva i ovisshet om hur det var i landet långt borta tills man behagade att komma hem.

Som jämförelse: under knappt 2V i Frankrike / Château Monbrison 2009 knäppte jag ca 1100 bilder/filmsnuttar med min gamla digitalkamera, en Nikon Coolpix L101. De minneskort jag hade med mig räckte knappt.


Vid intervjuresan 2010 till Tjeckien/Olomouc knäpptes under 6 intensiva dagar mer än 1500 (ändå raderade jag många dåliga bilder direkt!) bilder/filmsnuttar på nyförvärvet Canon PowerShot SX1. Utöver det blev det många timmars ljudinspelningar på min Edirol R-09HR. Efter varje fullbordad inspelnings-/intervjudag fördes samtliga filer (totalt cirka 20 GB) från Edirol och digitalkamera över till Lisbeths MacBook Pro och brändes för extra backup till DVD.


Nu 2010 är det som sagt något helt annat än 1988! Resan för mig har redan börjat i och med bloggandet flera månader innan avresa. Hotellet i Shanghai ska enligt uppgift ha fri tillgång till internet och jag hoppas innerligt att jag kan fortsätta mitt rapporterande därifrån.

Nu är det nästan självklart att det minsta vandrarhem och hotell har internetmöjlighet. Lilla vandrarhemmet Poet's Corner i Olomouc/Tjeckien hade fritt trådlöst bredband. Utnyttjade inte detta så mycket men testade såklart med min iPod Touch.

Förutom den oumbärliga digitalkameran (som för tillfället är på garantireparation!), minneskort i mängd, adaptrar av olika slag, ett USB-minne, en iPod, extra batterier, laddare och otaliga kablar åker såklart mobiltelefonen med för akuta samtal även om familjen har fått kontaktuppgifter till hotellet och alla uppgifter om avresedatum plus alla flightnummer.

Växternas hemliga liv

Inte så mycket har hänt med min Shanghairesa så jag tar tillfället i akt att göra en annan "resa" och berätta vad som händer närmare hemmet dvs i koloniträdgården.

Vem kunde ana vad som dolde sig i de stora blåklockornas inre? Blomman i sig föll på intresseskalan då jag genom kameralinsen gjorde en färd ner i klockans botten och upptäckte några insekter.

Av någon anledning föll just denna blomma dessa insekter i smaken. Som synes störde jag dem i deras älskog där i botten av blomgrottan. Stackare! Jag vände och vred på på blomman för att få bästa bilden (som om de inte var omskakade redan). OBS! Klicka på bilderna för närmare studier.

Inte bara ett par utan rena ormgropen i vissa blommor! Undrade dock lite över det ojämna antalet i en blomma...


På mig verkade de stundtals nästan berusade av allt pollen som for runt efter parens framfart. Överallt var det pollen - på insidan av klockan och på de rumlande paren. Ett sånt skådespel!