Skyfall. Åska och dunder. Då passar man på att skriva för bloggen!
Även om det är grönt ljus för fotgängare så se upp! Egentligen måste man iaktta samma försiktighet hemma i Lund. Känns det t ex bekant med cyklar på trottoaren?
Fortfarande ser man många "ekerförsedda fordon" på gatorna, men bilarna - stora, fina, nya - dominerar numera gatubilden.
Trafiken här i Shanghai är tät, snabb, hetsig, oförlåtande och kreativ. Ett exempel på detta var en taxifärd häromdagen, då chauffören körde ut från hotellet mot enkelriktat på Wanping Road. Andra trafikanter påpekade det livligt för chauffören, som bara fortsatte. När det blev grönt från andra hållet kom en mur av bilar emot oss, däribland en polisbil. Polismannen reagerade inte det minsta - han var fullt upptagen med sin mobil i örat. Kanske helt rätt o-reaktion då det förmodligen finns värre saker att koncentrera sig på.
Har noterat att det finns ett stort antal elmoppar/-scootrar. Där ligger vi definitivt efter!
Den kära, ibland pyntade, mobiltelefonen släpper man inte ens vid måltiden. Man drömmer sig bort, avskuren från omvärlden och helt koncentrerad på sin konversation. Förtrollad stirrar man på sin pekskärm och petar på den. Tja, samma sak gäller hemma skulle jag tro, men det var ändå något jag lade märke till.
Viss burköl här har den gamla sortens kapsyl. Alltså den som man river av helt och hållet. Bättre än den kapsyltypen vi har hemma, vars nackdel är att den åker ned i drycken, och med den allt annat på ytan. Konklusion - tacka vet jag flasköl eller tap!
Blogger.com, huvudsidan för min blogg, är blockerad helt och hållet. Så även Facebook och Youtube. Google Hong Kong (dit man omdirigeras) hittar dessa sidor, men att klicka på länken är lönlöst. "This page cannot be displayed." Nu kan ni se mina inlägg tack vare att webmailen fungerar och att Lisbeth uppdaterar bloggen från Sverige.
Frågade hotellpersonalen om detta.Varför det inte gick att komma åt vissa webbsidor fick jag inget bra svar på. "Nähä, det gick inte - sorry!" var ungefär deras förklaring då de kollade på receptionens dator.
Upptäckte annorlunda "leksaker", souvenirer som såldes på Maglevstationen. Försöker komma på någon kommentar men jag låter bilden tala för sig själv.
Tvärt kast till något annat. Utanför mitt hotellfönster hörs såklart ljud från gatan - prat och barnskrik, tutande bilar, motorbrummande, mer intensivt tutande, utryckningsfordonens sirener och mobiltelefonernas uppsjö av signaler. Men man hör också ljudet av allehanda verktyg och maskiner. Svetsar, slipmaskiner, slagborrar. Kapskivors vinande ljud mot metall. Grävmaskinen runt hörnet. Så typiskt för byggboomande Shanghai!
Till sist, en finess i hissen: om man tryckt på fel våning trycker man bara en gång till och på så sätt annulleras valet. Så himla fiffigt! Hissar hemma är mindre förlåtande. Har du tryckt så har du tryckt! Eller har jag fel om detta? Vågar jag gissa att du provar? Rapportera gärna!
Även om det är grönt ljus för fotgängare så se upp! Egentligen måste man iaktta samma försiktighet hemma i Lund. Känns det t ex bekant med cyklar på trottoaren?
Fortfarande ser man många "ekerförsedda fordon" på gatorna, men bilarna - stora, fina, nya - dominerar numera gatubilden.
Trafiken här i Shanghai är tät, snabb, hetsig, oförlåtande och kreativ. Ett exempel på detta var en taxifärd häromdagen, då chauffören körde ut från hotellet mot enkelriktat på Wanping Road. Andra trafikanter påpekade det livligt för chauffören, som bara fortsatte. När det blev grönt från andra hållet kom en mur av bilar emot oss, däribland en polisbil. Polismannen reagerade inte det minsta - han var fullt upptagen med sin mobil i örat. Kanske helt rätt o-reaktion då det förmodligen finns värre saker att koncentrera sig på.
Har noterat att det finns ett stort antal elmoppar/-scootrar. Där ligger vi definitivt efter!
Den kära, ibland pyntade, mobiltelefonen släpper man inte ens vid måltiden. Man drömmer sig bort, avskuren från omvärlden och helt koncentrerad på sin konversation. Förtrollad stirrar man på sin pekskärm och petar på den. Tja, samma sak gäller hemma skulle jag tro, men det var ändå något jag lade märke till.
Viss burköl här har den gamla sortens kapsyl. Alltså den som man river av helt och hållet. Bättre än den kapsyltypen vi har hemma, vars nackdel är att den åker ned i drycken, och med den allt annat på ytan. Konklusion - tacka vet jag flasköl eller tap!
Blogger.com, huvudsidan för min blogg, är blockerad helt och hållet. Så även Facebook och Youtube. Google Hong Kong (dit man omdirigeras) hittar dessa sidor, men att klicka på länken är lönlöst. "This page cannot be displayed." Nu kan ni se mina inlägg tack vare att webmailen fungerar och att Lisbeth uppdaterar bloggen från Sverige.
Frågade hotellpersonalen om detta.Varför det inte gick att komma åt vissa webbsidor fick jag inget bra svar på. "Nähä, det gick inte - sorry!" var ungefär deras förklaring då de kollade på receptionens dator.
Upptäckte annorlunda "leksaker", souvenirer som såldes på Maglevstationen. Försöker komma på någon kommentar men jag låter bilden tala för sig själv.
Tvärt kast till något annat. Utanför mitt hotellfönster hörs såklart ljud från gatan - prat och barnskrik, tutande bilar, motorbrummande, mer intensivt tutande, utryckningsfordonens sirener och mobiltelefonernas uppsjö av signaler. Men man hör också ljudet av allehanda verktyg och maskiner. Svetsar, slipmaskiner, slagborrar. Kapskivors vinande ljud mot metall. Grävmaskinen runt hörnet. Så typiskt för byggboomande Shanghai!
Till sist, en finess i hissen: om man tryckt på fel våning trycker man bara en gång till och på så sätt annulleras valet. Så himla fiffigt! Hissar hemma är mindre förlåtande. Har du tryckt så har du tryckt! Eller har jag fel om detta? Vågar jag gissa att du provar? Rapportera gärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar