I ett utdrag från Världens etikett - Resenärens guide till gott uppförande kan man läsa följande om Kina: "Som utlänning kommer du att dra till dig en hel del vänlig uppmärksamhet och nyfikenhet och det kan till och med bli små folksamlingar om du står still en längre stund". Boken, förresten tryckt i Kina, innehåller uppgifter från 2005. Min gamla Parlör för Kinaresenären från -87 bekräftar samma, ibland påflugna, nyfikenhet.
Visst har jag - en lång, ljushårig och skäggig "stornäsa" - märkt av nyfikenheten, speciellt påtaglig inne på Expo-området. Det har inte tagit många minuter efter det att jag satt mig ned för att vila i skuggan förrän någon kommit fram och frågat om de får ta en bild. Aldrig på mig ensam, utan tjejkompisarna har turats om att posera. En ensam tjej fick jobba med att positionera mobilkameran för att få med oss bägge. Ibland är det pojkvännen som tar bilden. Han själv är aldrig med på bild. Har förstått att många var för blyga för att komma fram och i stället tog fotografierna "i smyg". Men min leende reaktion gjorde att de vinkade till tack under tiden som de tittade i digitalkamerans eller mobiltelefonens display.
Då jag tog en kort tripp med Expo-områdets metro hann jag med att bli plåtad igen. Snap! Snap! En snabb process, så hade jag blivit plåtad på två bilder med lika många tjejer. Hej och tack!
En pappa till en flicka på 4-6 år kom fram och tyckte att en del kineser var väl påflugna i sin nyfikenhet. Hans egen förklaring till varför kineser i allmänhet är nyfikna på utlänningar är att de inte har samma möjlighet att resa. Han påpekade också att hans dotter (hon till vänster) var riktigt jobbig. Förstod (?!) vad han menade och svarade att barn är fulla av frågor. Han fortsatte med att berätta att inga andra barn ville leka med henne. Detta hade jag svårt att tro, då hon helt uppenbart lekte med den andra tjejen.
Visst har jag - en lång, ljushårig och skäggig "stornäsa" - märkt av nyfikenheten, speciellt påtaglig inne på Expo-området. Det har inte tagit många minuter efter det att jag satt mig ned för att vila i skuggan förrän någon kommit fram och frågat om de får ta en bild. Aldrig på mig ensam, utan tjejkompisarna har turats om att posera. En ensam tjej fick jobba med att positionera mobilkameran för att få med oss bägge. Ibland är det pojkvännen som tar bilden. Han själv är aldrig med på bild. Har förstått att många var för blyga för att komma fram och i stället tog fotografierna "i smyg". Men min leende reaktion gjorde att de vinkade till tack under tiden som de tittade i digitalkamerans eller mobiltelefonens display.
Då jag tog en kort tripp med Expo-områdets metro hann jag med att bli plåtad igen. Snap! Snap! En snabb process, så hade jag blivit plåtad på två bilder med lika många tjejer. Hej och tack!
En pappa till en flicka på 4-6 år kom fram och tyckte att en del kineser var väl påflugna i sin nyfikenhet. Hans egen förklaring till varför kineser i allmänhet är nyfikna på utlänningar är att de inte har samma möjlighet att resa. Han påpekade också att hans dotter (hon till vänster) var riktigt jobbig. Förstod (?!) vad han menade och svarade att barn är fulla av frågor. Han fortsatte med att berätta att inga andra barn ville leka med henne. Detta hade jag svårt att tro, då hon helt uppenbart lekte med den andra tjejen.
På en restaurang var det en servitris, Rua Pei Pei, som inledde med att fråga var jag kom ifrån, hur lång jag var, vad jag hette, hur man uttalar det och vad jag gjorde i Shanghai. Jag svarade artigt på frågorna och gick och satte mig. Hon och en kollega kom strax fram till mitt bord och frågade om de fick ta ett foto av sig själva tillsammans med mig. Tog tillfället i akt och lämnade över min kamera för dokumentering.
Efter ett av mina besök på Expon strosade jag runt i kvarteret intill och kom in i en park: Fu Xing Park, före detta Franska parken. När jag letade efter fotomotiv kom en äldre herre fram och frågade var jag kom ifrån. Efter svaret kunde han genast insiktsfullt rabbla en hel del basfakta om Sverige.
Herr Tai Keh Ching, 85 år gammal, var som sagt nyfiken på omvärlden och gjorde klart för mig att om jag hade frågor skulle jag inte tveka att skriva. Ja, han insisterade på att jag skulle göra detta. Jag lovade att skriva och att skicka bilderna. Brydde mig inte om att fråga efter hans epostadress. Här får det bli fråga om att ta till det gamla sättet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar